​

Knåda, böja, smälta består av fem siluetter, där varje siluett tar rollen som ett metalliskt tillstånd. Först som en yttre sårbar process och successivt mer och mer som ett statiskt, starkt material med intern aktivitet. De är Rost, Oxiderat koppar, Varmformat stål, Kallformat stål och Tenn, med inslag av vitlera.

 

Jag har läst boken Vital Materia av Jane Bennet. Hon definierar begreppet aktör som en källa till handling, någonting som kan få någonting att ske och producera en förändring. Är inte då kläderna vi har på oss, som vi investerar i, tar hand om och kastar, också vitala, aktiva aktörer i vår vardag? Livet i metall är inte bara mänskligt påfört (i mötet med verktyg, maskiner och andra förändrande förhållanden), utan utgörs också av aktiviteter utförda av och inne i metallen själv. Så sätt har all typ av metall ett internt liv. Kan denna blicken på metall och andra material hjälpa mig dämpa mänsklig hybris och överdådighet och jämna ut gränserna mellan människa och natur? Kläderna är menade att påverka bäraren till att reflektera över relationen till dem. Men också att öppna upp ögonen för materialet, som ett försök att se vitalitet i material. ​